Funderingar och frost
Denna stackars dammiga övergivna blogg... Här kommer ett litet livstecken från oss i alla fall!
En av anledningarna till att bloggen fått vila är att vi har funderat mycket över vår fina Gölsgård. Är det vettigt att sätta av så mycket pengar som vi gör varje månad för att finansiera en sommarstuga? Borde vi inte sälja och börja leta efter ett färdigt året-runt-hus? Finns det något färdigt året-runt-hus som är som vi vill ha det? Med dessa tankar snurrandes i huvudena har det liksom inte känts helt avslappnat och mysigt att åka ut till husen.
Idag var det i alla fall så oemotståndligt fint väder så vi tog oss i kragarna och drog till skogs för att räkna tak och träd. (Ingen har väl missat den senaste tidens stormar? Vi var minst sagt lite oroliga över huruvida alla tak och träd var på rätt plats och inte huller om buller så att säga.) Husen stod där de skulle, liksom träden, och som vanligt blev vi helt pirriga i magarna när vi rullade in på tomten. Inte kan vi väl sälja våra fina fina hus... Tänk så mycket lättare det är att vara rationell i en lägenhet i stan än där skogen susar och golven knakar så hemtrevligt.
Och titta! Smultronen jag frösådde och tappade hoppet om i somras har tagit sig under vintern!
Inte en enda liten mus verkar bo i Torpstugan i år, mycket skönt!
Nu kliar det i fingrarna inför våren och jag ska nog börja okynnesläsa lite i min fina julklappsbok som råkade ha exakt rätt dimensioner för att kunna tjäna även andra syften.
Sommarens stora jobb
Hedda och Kickan höll koll på oss
Allting växer tills det hejdas
De underbara pionerna som sköter sig själva uppe vid stora huset såg ut så här den 25/5...
... och så här den 10/6
Under tiden surar envist den vita pionen vi fick förra året, och kniiiper ihop knopparna.
En tröst var det att läsa i Gård & Torp att pioner ofta blir lite griniga av att flyttas, och att det kan ta några innan de blommar igen.
På tal om att inte blomma. Krollen. Har jag gett upp hoppet om. Mitt bristande engagemang i att plocka liljebaggar ligger väl bakom. Inte ens när de beter sig så här, och uppenbarligen planerar att befolka hela trädgården, har jag hjärta att ge mig på dem.
Så gissa hur förvånad jag blev när jag tjurigt sneglade på krollbladen i regnet och såg denna blomstängel sträcka sig upp!
En annan sorts lilja står i ensamt majestät i skogsbrynet.
Beträffande frukt och bär så är rabarbern nu på tillbakagång, men i gengäld kommer plommon, äpplen, jordgubbar, vinbär och krusbär i massor.
Årets första provsmakning fick med beröm godkänt!
Sofias tomater ser också väldigt nöjda ut. Större utrymme och mer jord är på väg.
GLAD SOMMAR!
Årets odlingar
Kusin och hennes hund hjälpte till att rensa bort ogräset.
De här två undrade varför vi var och grävde i gödselstacken.
Finfin kompostjord! Tänk vad tid och kärlek kan göra av gammalt bös.
I med den väl brunna halmgödseln och vår kompostjord, och så blanda runt.
Sisådärja!
Jordgubben som kusin kom med förra året rensades också fram bland ogräset. Den har börjat sprida sig och blomma fint.
I vinbären jobbar humlorna med pollinering...
... våra gamla äppelträd blommar efter bästa förmåga...
... men framförallt så är det rabarbern som är på gång! Två omgångar skördade nu.
Årets rabarber planeras att avnjutas som den sedvanliga saften och pajen, samt som nykomlingarna marmelad, kräm och chutney. Mums!
Chansartade projekt
Dessa gräsrullar vattnades rikligt och pusslades sedan ut i katatrofområdet.
Naturligtvis har mycket av gräset vissnat sedan detta projekt inleddes, men vi tänker som så att i bästa fall överlever rötterna och det tar sig igen. I värsta fall har vi fyllt ut gropar och täckt över kirsen så den dör. Win win!
Projekt nummer två är ett inomhusprojekt - sovrummet i Torpstugan!
Väggen har spacklats för att jämna till något, och framför allt för att täppa till mellanrummet mellan den öppna spisen och väggen i vänstra hörnet.
Därefter har vi gått loss med linoljefärg i tunna lager, med några dagars torktid mellan varje.
Vi får väl se hur det blir när det är klart...
Ja, jag kommer! Hälsen glada vindar
FÖRE
EFTER
Busken-som-vi-tror-är-krusbär ser förresten ut så här nu i knoppstadiet, vad tror ni?
Smultronkrukor hamnade inte bara i rabatten, jag testar lite olika placeringar
Pionen har vuxit till sig under veckan
Liksom krollen...
... och rabarbern.
Flädern tar sig också så sakteliga
FÖRE (Brrrr så kallt!)
EFTER
Djurlivet var det minsann inget fel på idag! Tre ödlor siktade på var sitt hus, och snoken stack också ut sin lilla nos en stund.
Nästa gång vi åker ut är planen att ha köpt färg så att vi äntligen kan få klart Projekt Sovrum som inleddes för ett drygt år sen. Vi får väl se hur det går med den saken... Det vore onekligen skönt att få upp sängen från stora rummet i Torpstugan, och kunna göra en mer permanent möblering där.
Kom liljor och akvileja!
Krolliljorna har blivit större, hoppas hoppas hoppas de överlever fram till blomning!
En påsklilja tittar upp mitt i gräsmattan...
...och aklejan är på väg tillbaka framför Torpstugans dörr. Den där brännässlan är dock inte lika välkommen, det får bli ett rensryck nästa gång!
Den vita pion vi fick förra sommaren har skjutit upp nya små skott, hemskt roligt!
Och liljekonvaljen är på väg!
Bakom lagårdslängan gick motorsågen varm, så där är nu diverse helt och halvt knäckta träd bortrensade. Ved är alltså säkrat för ett tag framåt.
Sånt som inte duger till brasved gick direkt i tunnan.
Väldigt bra med extra händer till hjälp, både för kånkande, sågande, eldande och barnpassning.
Själv ägnade jag mig med full kraft åt rabatterna.
Från kusinis farmor kom en dvärg-rhododendron (svettig stavning där!). Den fick flytta in i närheten av krollen i fjolårets rädise-rabatt.
Det blev premiärtur för säsongen med gräsklipparen, efter att den fått lite kärlek. I fjol så väntade vi med premiärklippningen tills kirs och brännässlor stod knähögt, inte att rekommendera...
Någon har flyttat in under snickarboden (/vagnslidret/vad vi nu ska ska kalla det)! Jag var vuxen nog att INTE sticka in en gren för att se hur djupt hålet var, och om det gick att lura fram hyresgästen.
Paviljongen är nu också invigd, liksom grillen. Underbart härligt med fint sällskap, och god mat och dryck! En fantastiskt fin långfredag helt enkelt!
Omnomnom!
Vad ska väck? Gammal häck!
Nu syns det ju som vanligt inte på bilderna hur mycket som fick stryka på foten, men det rör sig om ett par meters djup av syrén som numera icke längre är.
FÖRE
EFTER
FÖRE
EFTER
Mer knipsande och sågande kommer det bli!
Efter att ha kravlat runt i buskarna i ett par timmar upptäckte jag ett oangenämt vårtecken; den första lilla fästingen. Den blev dock mos innan den hann förevigas. Usch!
I rabatten börjar de mystiska lökarna visa sina rätta ansikten. Pärlhyacint har jag tydligen petat ner!
I den andra lilla rabatten kommer krolliljorna tillbaka. Håll tummarna för att de inte drabbas av sjukdom innan de blommat i år!
Kaprifolen som vi stympade förra året har också börjat komma igen.
Och så tittar det upp vitsippor öööverallt! Hittade massor av små knoppar under syrénerna, och de kommer garanterat glädjas av det nya ljuset.
Nästa gång kommer det behöva eldas och köras till tippen. Många grenar blir det...
Ge rum! Jag vill opp! sa rabarberknopp
All snö har hunnit smälta bort sen sist, och buskarna knoppar sig för fullt! Den stora busken med svarta vinbär har rätat upp sig, och kommer säkert ge minst lika mycket bär i år som förra sommaren.
Krokusar sticker upp kors och tvärs i gräsmattan.
Ingen ödla den här gången, men väl en humla som påminde oss om att sommaren kommer i år också.
I rabatten fortsätter de mystiska lökarna jag tydligen petat ner att växa!
Och i odlingsbädden kommer gräslök (till höger i bild), gul lök, och antagligen också vitlök (till vänster mot bortre kortsidan). Vi hade ju tänkt flytta de här lådorna i sommar, nu får vi se hur det blir med den saken...
Jordgubben som Kusin kom med i somras verkar ha spritt sig bra i det som då var potatisland. Vi hoppas på en bättre jordgubbsskörd i år än förra årets två röda...
Plötsligt blommar det på bar kvist.
Det är inte för inte platsen heter Gölsgården... Pestskråpet knoppar för fullt mellan pölarna.
Underbara vackra små snödroppar!
Fläderbusken vi satte i fjol ser inte så pigg ut, vi får hoppas den tar sig när värmen kommer.
Små nya knoppar kommer i alla fall på den!
Den nye lilla godsägaren funderar över tillvaron...
... medan hans pappa njuter av tillvaron på sitt sätt.
- Ge rum, jag vill opp,
sa Rabarberknopp.
Så sprängde han med sin röda topp,
men jorden sa stopp:
-Du får lugna dig lite, Rabarberknopp!
- Ge plats, jag vill opp,
sa Rabarberknopp,
han svällde av styrka, han glödde av hopp,
-pass på, jag vill opp,
jag vässar min topp,
jag känner hur våren gror i min kropp!
-Tittut, tittopp,
nu sticker han opp,
nu hälsar han glatt med sin röda topp
och svaras av kvittrande fåglars tropp: -Välkommen hitopp,
välkommen, välkommen Rabarberknopp!
ur Görans Bok som gavs ut första gången 1916
Vårtecken 5 mars
Snödropparna väntade under den vintervilande ölandstoken.
Där snön smält syntes sorkarnas motorvägar.
I väggen vid lagårdslängan kikade en ödla fram i solskenet.
Motorsågen fick en omgång sweet lööööv.
Jag undrar vad tusan det var jag petade ner i blomsterrabatten i höstas?
Ogräsbädden verkar i alla fall ha överlevt vintern! Vilken tur!
Grenen som knäcktes under vintern blev nersågad. Nu ser äppelträdet lite skevt ut. Förhoppningsvis kommer någon av våra trädgårdskunniga vänner snart med ut och pekar på hur vi kan snygga till det.
Själv konsulterade jag min favoritbok innan jag gav mig i kast med busken-som-vi-tror-är-krusbär.
Efter att jag knipsat omkull mig själv och legat som en tjock sköldpadda uppochner i en snödriva en stund blev det lugnare aktiviteter med stora magen.
Mycket snö var det kvar...
Senaste nytt
En talgoxe blev väldigt glad att vi fyllde på skafferierna också. Både stora stationen, lilla stationen, och korgen med talgbollar ekade tomma.
En hel del grenar har knäckts i tallarna, men de har haft den goda smaken att falla bredvid husen, istället för att förstöra våra tak.
De röda ljusen har brunnit ut i mormors ljusstake, så de blev ersatta med vårigt gröna istället.
Nästa gång vi tar oss ut är vi kanske tre i lilla familjen! Då är det hög tid att såga i snår och träd, så vi får hoppas att vi får med oss några extra par händer då...
Jo, det var en sak till!
Enligt Alternativmedicin.se gäller följande om vår på Gölsgården väl utbredda vän:
Petasites hybridus (L.) Gaertn.
Pestilensrot, pestilleört
KORGBLOMMIGA VÄXTER
Asteraceae (Compositae)
Pestskråp infördes av munkarna till Sverige som läkeväxt under 1300-talet, digerdödens århundrade. Den bildar numera ofta vidsträckta bestånd på stränderna av bäckar och åar. Blomkorgarna sitter i täta klasar på särskilda skott, som vissnar redan tidigt på våren. Först efter blomningen utvecklas de jättestora, rabarberlika bladen, vilkas form har givit växten dess botaniska namn – petasos var nämligen hos de gamla grekerna beteckningen på en stor hatt. Det är osäkert om benämningen pestskråp har uppkommit ur Petasites eller om den härrör från den medeltida användningen av växten som läkemedel – roten kokades i vin och förtärdes och magiskt skydd mot den fruktade pesten. Ett omslag av färska, krossade blad befordrar sårläkning.
Jordstammen har kramplösande egenskaper. Inom homeopatin framställs en tinktur av pestskråp som används mot olika typer av neuralgi. Nyligen gjorda undersökningar bekräftar att pestskråp är verksamt mot vissa magbesvär och störd gallsekretion.
Förekomst: Växer på vägkanter och fuktiga ställen vid dammar och åar upp till mellersta Dalarna och Hälsingland. Ursprungligen odlad och förvildad.
Kännetecken: En kraftig växt med upp till 1 m höga blad. Flerårig. Stjälk (endast på våren) ihålig, tjock, rödaktig, täckt med rostfärgade lansettformade fjäll. Blad utgår från jordstammen och kan bli över en halv meter breda. De liknar till formen hästhovens blad, är taggiga i kanten, i början gråludna undertill. Bladskaft längsfårat, på ovansidan med en ränna. Blommor rosa till violetta (maj), små, rörformade, i korgar. Två byggare. Frukt försedd med vit hårkrans. Jordstam grov, rötter långa och ogrenade. Jordstammens doft sötaktig, bladskaftets stinkande. Smak bitter.
Använda växtdelar: Rot, färska blad.
Innehållsämnen: Petasin (angelikasyraester av petasol), S-petasin, seskviterpenlaktonerna petasolid A och B, S-petasolid.
Medicinsk verkan: Kramplösande, urin- och svettdrivande, sårläkande.
Användning: Invärtes vid gallvägsbesvär, magtarm-kolik. Utvärtes som sårmedel (blad).
BILDBOMB!
Många av våra träd har tagit stryk av all snö och blåst. Här är det äppelträd som vi beskar kraftigt i höstas. Det får bli en vända till med sågen innan saven stiger.
Den stora vinbärsbusken ser inte heller pigg ut, men ska enligt uppgift vara seg och resa sig igen till våren.
Enarna verkar ha knäckts. Det råder delade meningar om ifall det var bra eller dåligt.
Även syrén och björk har böjt sig för vintern.
Komposten har också den fått sig en törn.
Inne i köket håller vätten och mucklorna ställningarna!
Mössen har hållt sig lugna sen vi satte in pip-skrämmaren, men dammsugaren är tydligen smarrig!
Hej då husen, vi ses om några veckor!
Längtar till landet!
Chili!
