En mus i vårt hus!

För ett par veckor sedan skulle vi sova en natt i fina lilla Torpstugan tänkte vi. Redan tidigare har vi ju sett spår av möss (läs "bajs på fönsterkarmarna"), men djurvänner som vi är inte brytt oss om det något vidare. Snälla grannen lånade oss dock en burfälla att ha över natten, och om den gav resultat kunde vi lämna fångsten till hans katter i stallet. Tack så mycket sa vi och ställde fällan i köket där vi gissade att mössen trivdes bäst. 03.30 växtes vi av nomnomBONKnomBONKBONKnomnomnom. Någon kastade runt vår ved! Snabbt upp och undersöka saken, och visst fanken var det ett litet mus-skrälle. Fällan flyttades raskt från köket till vedhörnan.



Då hittade musen på en ny kul lek. PLINGpiptassPLINGPLINGtasstassPIP. Ostbiten där längst in såg nog god ut, men var inte riktigt värd besväret. Att vippa på ingångsplattan var däremot helt klart värt att göras. Och att sitta utanför och pipa på osten tills den själv skulle besluta sig för att komma ut. Så småningom blev det morgon och vi hade bråttom vidare till släktträff. Fällan tömdes på smarr, i köket blev allt som kunde vara gott att ätanoga undanskuffat i burkar av glas och lådor av metall, och dörren mellan stora rummet och köket stängdes.

En vecka senare var vi tillbaka igen för att sätta in de humana mus-skrämmare som införskaffats. Och möts av det här



Musmarodören hade under veckan gnagt sig igenom den 5 centimeter tjocka 1800-talsdörren mellan rummet och köket! Nu är det därför krig. Skrämmorna är uppsatta, dörren öppnad, och nästa gång vi kommer ut är det med dödsmördarföllor laddade med snickers och dumle.




... eller kanske en aaaningen modernare variant av dödsfälla. Vi får se.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0