Kuggorp Gölsgården

Förutom de hundratusentals små grodorna och paddorna (som fortfarande i helgen inte hade lämnat gräsmattan), och de tjattrande fladdermössen som flyttar runt under olika tak och brädor, har vi som bekant även andra raringar hos oss.

I min farfars växthus fanns när jag var liten alltid massor av grodor. Eftersom allt är lite större och häftigare i Östergötland än i Småland har vi istället haft denna Väktare av Vitlöken




Gräsmattan myllrar inte bara av smått, flera gånger om dagen ser man även sådana här bettlösa skönheter i olika storlek.




Jordkällaren kryllar av obehagliga åttebeningar, och inte tycker vi det ser ut som vanliga husspindlar, de är säkert dödligt giftiga! Morrar gör de i alla fall när man ska in där... Spindeln på bilden var i verkligheten stor som en handflata. Nästan helt ärligt.




Som tur är finns det sötare djur precis utanför jordkällaren. Ser ni henne?




Så här låg hon och blängde nån halvtimme när hon tyckte vi stod och tittade för mycket på hennes favoritsten




Lill-snok däremot tycker den här platsen är bekvämare, ovanför dörren till jordkällaren.




Nog med fobi-djur, tillbaka till dem med ett mer normalt antal ben!  Titta en tån tööööt!




För att inte tala om hur vacker den ska bli som vuxen! Var helt säker på att det bara var skogsödlor vi hade, men är inte de här misstänkt lika sandödlor? Fantastiska är de hur som helst med sina små fingrar och tår.