Allting växer tills det hejdas
Ja jisses, här kommer det ju som vanligt bli glest mellan uppdateringarna, trots att det är nu allt händer på gården! Här kommer några bilder från veckorna som gått sen sist.
De underbara pionerna som sköter sig själva uppe vid stora huset såg ut så här den 25/5...
... och så här den 10/6
Under tiden surar envist den vita pionen vi fick förra året, och kniiiper ihop knopparna.
En tröst var det att läsa i Gård & Torp att pioner ofta blir lite griniga av att flyttas, och att det kan ta några innan de blommar igen.
På tal om att inte blomma. Krollen. Har jag gett upp hoppet om. Mitt bristande engagemang i att plocka liljebaggar ligger väl bakom. Inte ens när de beter sig så här, och uppenbarligen planerar att befolka hela trädgården, har jag hjärta att ge mig på dem.
Så gissa hur förvånad jag blev när jag tjurigt sneglade på krollbladen i regnet och såg denna blomstängel sträcka sig upp!
En annan sorts lilja står i ensamt majestät i skogsbrynet.
Beträffande frukt och bär så är rabarbern nu på tillbakagång, men i gengäld kommer plommon, äpplen, jordgubbar, vinbär och krusbär i massor.
Årets första provsmakning fick med beröm godkänt!
Sofias tomater ser också väldigt nöjda ut. Större utrymme och mer jord är på väg.
GLAD SOMMAR!
Årets odlingar
Båda odlingsbänkarna är nu laddade med lök av olika slag, rödbetor, squash och den mynta som överlevt från förra sommaren.
Kusin och hennes hund hjälpte till att rensa bort ogräset.
De här två undrade varför vi var och grävde i gödselstacken.
Finfin kompostjord! Tänk vad tid och kärlek kan göra av gammalt bös.
I med den väl brunna halmgödseln och vår kompostjord, och så blanda runt.
Sisådärja!
Jordgubben som kusin kom med förra året rensades också fram bland ogräset. Den har börjat sprida sig och blomma fint.
I vinbären jobbar humlorna med pollinering...
... våra gamla äppelträd blommar efter bästa förmåga...
... men framförallt så är det rabarbern som är på gång! Två omgångar skördade nu.
Årets rabarber planeras att avnjutas som den sedvanliga saften och pajen, samt som nykomlingarna marmelad, kräm och chutney. Mums!
Kusin och hennes hund hjälpte till att rensa bort ogräset.
De här två undrade varför vi var och grävde i gödselstacken.
Finfin kompostjord! Tänk vad tid och kärlek kan göra av gammalt bös.
I med den väl brunna halmgödseln och vår kompostjord, och så blanda runt.
Sisådärja!
Jordgubben som kusin kom med förra året rensades också fram bland ogräset. Den har börjat sprida sig och blomma fint.
I vinbären jobbar humlorna med pollinering...
... våra gamla äppelträd blommar efter bästa förmåga...
... men framförallt så är det rabarbern som är på gång! Två omgångar skördade nu.
Årets rabarber planeras att avnjutas som den sedvanliga saften och pajen, samt som nykomlingarna marmelad, kräm och chutney. Mums!
Ja, jag kommer! Hälsen glada vindar
Ut till landet, ut till fåglarne!
FÖRE
EFTER
Busken-som-vi-tror-är-krusbär ser förresten ut så här nu i knoppstadiet, vad tror ni?
Smultronkrukor hamnade inte bara i rabatten, jag testar lite olika placeringar
Pionen har vuxit till sig under veckan
Liksom krollen...
... och rabarbern.
Flädern tar sig också så sakteliga
FÖRE (Brrrr så kallt!)
EFTER
Djurlivet var det minsann inget fel på idag! Tre ödlor siktade på var sitt hus, och snoken stack också ut sin lilla nos en stund.
Nästa gång vi åker ut är planen att ha köpt färg så att vi äntligen kan få klart Projekt Sovrum som inleddes för ett drygt år sen. Vi får väl se hur det går med den saken... Det vore onekligen skönt att få upp sängen från stora rummet i Torpstugan, och kunna göra en mer permanent möblering där.
Snabbvisit idag, med lite rabattpill och mer gräsklippning. Vi övervägde att sova över, men efter insikten att vi bara hade en extra blöja med blev det inte mycket att fundera på. Det är mycket nytt att komma ihåg nu för tiden!
Rabatten hade klarat veckan bra, bara enstaka kirsblad som stuckit upp. Nu är den lite mer utfylld, med penséer och krukor. I krukorna ligger smultronfrön som jag hoppas tar sig.
FÖRE
EFTER
Busken-som-vi-tror-är-krusbär ser förresten ut så här nu i knoppstadiet, vad tror ni?
Smultronkrukor hamnade inte bara i rabatten, jag testar lite olika placeringar
Pionen har vuxit till sig under veckan
Liksom krollen...
... och rabarbern.
Flädern tar sig också så sakteliga
Komposten blev nu framröjd för säsongen, den fick under vintern en knäck av träd som föll olyckligt. I den väntade en fantastiskt fin jord på oss! Bland träden som röjdes bort fanns plommonträd på väg i blom, så några kvistoar fick följa med hem som kompensation för att vi i år klarat påsken utan ris. Lägenheten fylls nu av ljuva dofter.
FÖRE (Brrrr så kallt!)
EFTER
Djurlivet var det minsann inget fel på idag! Tre ödlor siktade på var sitt hus, och snoken stack också ut sin lilla nos en stund.
Nästa gång vi åker ut är planen att ha köpt färg så att vi äntligen kan få klart Projekt Sovrum som inleddes för ett drygt år sen. Vi får väl se hur det går med den saken... Det vore onekligen skönt att få upp sängen från stora rummet i Torpstugan, och kunna göra en mer permanent möblering där.
Kom liljor och akvileja!
På långfredagen var det återigen dags för en tur till husen.
Krolliljorna har blivit större, hoppas hoppas hoppas de överlever fram till blomning!
En påsklilja tittar upp mitt i gräsmattan...
...och aklejan är på väg tillbaka framför Torpstugans dörr. Den där brännässlan är dock inte lika välkommen, det får bli ett rensryck nästa gång!
Den vita pion vi fick förra sommaren har skjutit upp nya små skott, hemskt roligt!
Och liljekonvaljen är på väg!
Bakom lagårdslängan gick motorsågen varm, så där är nu diverse helt och halvt knäckta träd bortrensade. Ved är alltså säkrat för ett tag framåt.
Sånt som inte duger till brasved gick direkt i tunnan.
Väldigt bra med extra händer till hjälp, både för kånkande, sågande, eldande och barnpassning.
Själv ägnade jag mig med full kraft åt rabatterna.
Från kusinis farmor kom en dvärg-rhododendron (svettig stavning där!). Den fick flytta in i närheten av krollen i fjolårets rädise-rabatt.
Det blev premiärtur för säsongen med gräsklipparen, efter att den fått lite kärlek. I fjol så väntade vi med premiärklippningen tills kirs och brännässlor stod knähögt, inte att rekommendera...
Någon har flyttat in under snickarboden (/vagnslidret/vad vi nu ska ska kalla det)! Jag var vuxen nog att INTE sticka in en gren för att se hur djupt hålet var, och om det gick att lura fram hyresgästen.
Paviljongen är nu också invigd, liksom grillen. Underbart härligt med fint sällskap, och god mat och dryck! En fantastiskt fin långfredag helt enkelt!
Omnomnom!
Krolliljorna har blivit större, hoppas hoppas hoppas de överlever fram till blomning!
En påsklilja tittar upp mitt i gräsmattan...
...och aklejan är på väg tillbaka framför Torpstugans dörr. Den där brännässlan är dock inte lika välkommen, det får bli ett rensryck nästa gång!
Den vita pion vi fick förra sommaren har skjutit upp nya små skott, hemskt roligt!
Och liljekonvaljen är på väg!
Bakom lagårdslängan gick motorsågen varm, så där är nu diverse helt och halvt knäckta träd bortrensade. Ved är alltså säkrat för ett tag framåt.
Sånt som inte duger till brasved gick direkt i tunnan.
Väldigt bra med extra händer till hjälp, både för kånkande, sågande, eldande och barnpassning.
Själv ägnade jag mig med full kraft åt rabatterna.
Från kusinis farmor kom en dvärg-rhododendron (svettig stavning där!). Den fick flytta in i närheten av krollen i fjolårets rädise-rabatt.
"Stora" rabatten fick sig en rejäl rensning. Det jag kom ihåg att jag ställt dit med flit fick bo kvar, det andra rök all världens väg. Lite tomt blev det, men det kommer vi snart råda bot på! Längst till vänster i bild syns busken-som-vi-tror-är-krusbär. Förhoppningsvis kommer det idoga knipsandet i den ge resultat i form av större bär så det går att utröna om vår artbestämning är korrekt eller ej.
Det blev premiärtur för säsongen med gräsklipparen, efter att den fått lite kärlek. I fjol så väntade vi med premiärklippningen tills kirs och brännässlor stod knähögt, inte att rekommendera...
Någon har flyttat in under snickarboden (/vagnslidret/vad vi nu ska ska kalla det)! Jag var vuxen nog att INTE sticka in en gren för att se hur djupt hålet var, och om det gick att lura fram hyresgästen.
Paviljongen är nu också invigd, liksom grillen. Underbart härligt med fint sällskap, och god mat och dryck! En fantastiskt fin långfredag helt enkelt!
Omnomnom!
Vad ska väck? Gammal häck!
I fredags blev det några timmar på godset igen. Varmvattenberedaren behövde bytas ut, och så här års finns det ju alltid att göra på tomten. Dagens mission blev således att rejält glesa ut det stora ovårdade syrénbuskage som finns bakom vinbärsbuskarna. Kanske var det en sorts berså en gång i tiden? Den knäckta flaggstången bakom buskaget vittnar om i alla fall om före detta sommaridyll.
Nu syns det ju som vanligt inte på bilderna hur mycket som fick stryka på foten, men det rör sig om ett par meters djup av syrén som numera icke längre är.
FÖRE
EFTER
FÖRE
EFTER
Mer knipsande och sågande kommer det bli!
Efter att ha kravlat runt i buskarna i ett par timmar upptäckte jag ett oangenämt vårtecken; den första lilla fästingen. Den blev dock mos innan den hann förevigas. Usch!
I rabatten börjar de mystiska lökarna visa sina rätta ansikten. Pärlhyacint har jag tydligen petat ner!
I den andra lilla rabatten kommer krolliljorna tillbaka. Håll tummarna för att de inte drabbas av sjukdom innan de blommat i år!
Kaprifolen som vi stympade förra året har också börjat komma igen.
Och så tittar det upp vitsippor öööverallt! Hittade massor av små knoppar under syrénerna, och de kommer garanterat glädjas av det nya ljuset.
I köket kom som sagt nya varmvattenberedaren upp. Inte så snyggt, men vi kommer nog på något bra sätt att dölja den snart. Skåp eller gardin, vi får se vad det blir! Planen är också att förnya köket, med bättre spis och kyl. Och så borde vi ta reda på hur väggen ser ut bakom köksmöbeln, det finns en inte helt obefogad oro att det samlats fukt där bakom.
Nästa gång kommer det behöva eldas och köras till tippen. Många grenar blir det...
Ge rum! Jag vill opp! sa rabarberknopp
Förre helgen ringde en av våra goa grannar och berättade att vägen ut till Gölsgården var helt ofarbar till följd av tjällossning och annat elände. Då var vi ändå inte på väg ut eftersom min tjocka mage precis förvandlats till en väldigt liten människa, men idag gjorde vi ett försök. Eftersom vädret har varit torrt och rejält blåsigt var vägen tillräckligt bra för vår superbil, så vi lyckades komma hela vägen fram.
All snö har hunnit smälta bort sen sist, och buskarna knoppar sig för fullt! Den stora busken med svarta vinbär har rätat upp sig, och kommer säkert ge minst lika mycket bär i år som förra sommaren.
Krokusar sticker upp kors och tvärs i gräsmattan.
Ingen ödla den här gången, men väl en humla som påminde oss om att sommaren kommer i år också.
I rabatten fortsätter de mystiska lökarna jag tydligen petat ner att växa!
Och i odlingsbädden kommer gräslök (till höger i bild), gul lök, och antagligen också vitlök (till vänster mot bortre kortsidan). Vi hade ju tänkt flytta de här lådorna i sommar, nu får vi se hur det blir med den saken...
Jordgubben som Kusin kom med i somras verkar ha spritt sig bra i det som då var potatisland. Vi hoppas på en bättre jordgubbsskörd i år än förra årets två röda...
Plötsligt blommar det på bar kvist.
Det är inte för inte platsen heter Gölsgården... Pestskråpet knoppar för fullt mellan pölarna.
Underbara vackra små snödroppar!
Fläderbusken vi satte i fjol ser inte så pigg ut, vi får hoppas den tar sig när värmen kommer.
Små nya knoppar kommer i alla fall på den!
Den nye lilla godsägaren funderar över tillvaron...
... medan hans pappa njuter av tillvaron på sitt sätt.
- Ge rum, jag vill opp,
sa Rabarberknopp.
Så sprängde han med sin röda topp,
men jorden sa stopp:
-Du får lugna dig lite, Rabarberknopp!
- Ge plats, jag vill opp,
sa Rabarberknopp,
han svällde av styrka, han glödde av hopp,
-pass på, jag vill opp,
jag vässar min topp,
jag känner hur våren gror i min kropp!
-Tittut, tittopp,
nu sticker han opp,
nu hälsar han glatt med sin röda topp
och svaras av kvittrande fåglars tropp: -Välkommen hitopp,
välkommen, välkommen Rabarberknopp!
ur Görans Bok som gavs ut första gången 1916
Vårtecken 5 mars
För några veckor sedan åkte vi ut till husen för att börja vårknipsa.
Snödropparna väntade under den vintervilande ölandstoken.
Där snön smält syntes sorkarnas motorvägar.
I väggen vid lagårdslängan kikade en ödla fram i solskenet.
Motorsågen fick en omgång sweet lööööv.
Jag undrar vad tusan det var jag petade ner i blomsterrabatten i höstas?
Ogräsbädden verkar i alla fall ha överlevt vintern! Vilken tur!
Grenen som knäcktes under vintern blev nersågad. Nu ser äppelträdet lite skevt ut. Förhoppningsvis kommer någon av våra trädgårdskunniga vänner snart med ut och pekar på hur vi kan snygga till det.
Själv konsulterade jag min favoritbok innan jag gav mig i kast med busken-som-vi-tror-är-krusbär.
Efter att jag knipsat omkull mig själv och legat som en tjock sköldpadda uppochner i en snödriva en stund blev det lugnare aktiviteter med stora magen.
Mycket snö var det kvar...
Snödropparna väntade under den vintervilande ölandstoken.
Där snön smält syntes sorkarnas motorvägar.
I väggen vid lagårdslängan kikade en ödla fram i solskenet.
Motorsågen fick en omgång sweet lööööv.
Jag undrar vad tusan det var jag petade ner i blomsterrabatten i höstas?
Ogräsbädden verkar i alla fall ha överlevt vintern! Vilken tur!
Grenen som knäcktes under vintern blev nersågad. Nu ser äppelträdet lite skevt ut. Förhoppningsvis kommer någon av våra trädgårdskunniga vänner snart med ut och pekar på hur vi kan snygga till det.
Själv konsulterade jag min favoritbok innan jag gav mig i kast med busken-som-vi-tror-är-krusbär.
Efter att jag knipsat omkull mig själv och legat som en tjock sköldpadda uppochner i en snödriva en stund blev det lugnare aktiviteter med stora magen.
Mycket snö var det kvar...
Senaste nytt
Våren kommer så sakteliga till Gölsgården! Vi tog en snabb sväng ut igår och njöt av kaffe och blåbärssoppa i solskenet, dropp från taket ner på fjolårsgräs, och småfåglar som kvittrar i snåren.
En talgoxe blev väldigt glad att vi fyllde på skafferierna också. Både stora stationen, lilla stationen, och korgen med talgbollar ekade tomma.
En hel del grenar har knäckts i tallarna, men de har haft den goda smaken att falla bredvid husen, istället för att förstöra våra tak.
De röda ljusen har brunnit ut i mormors ljusstake, så de blev ersatta med vårigt gröna istället.
Nästa gång vi tar oss ut är vi kanske tre i lilla familjen! Då är det hög tid att såga i snår och träd, så vi får hoppas att vi får med oss några extra par händer då...
En talgoxe blev väldigt glad att vi fyllde på skafferierna också. Både stora stationen, lilla stationen, och korgen med talgbollar ekade tomma.
En hel del grenar har knäckts i tallarna, men de har haft den goda smaken att falla bredvid husen, istället för att förstöra våra tak.
De röda ljusen har brunnit ut i mormors ljusstake, så de blev ersatta med vårigt gröna istället.
Nästa gång vi tar oss ut är vi kanske tre i lilla familjen! Då är det hög tid att såga i snår och träd, så vi får hoppas att vi får med oss några extra par händer då...
Jo, det var en sak till!
Kommer ni ihåg den här mystiska växten?
Det är inte rabarber, och till slut gissade jag ju på Bergenia. Nu har mysteriet nått sin lösning, tack vare kusin-farmor Carla. Det rör sig om Pestskråp!
Enligt Alternativmedicin.se gäller följande om vår på Gölsgården väl utbredda vän:
Petasites hybridus (L.) Gaertn.
Pestilensrot, pestilleört
KORGBLOMMIGA VÄXTER
Asteraceae (Compositae)
Pestskråp infördes av munkarna till Sverige som läkeväxt under 1300-talet, digerdödens århundrade. Den bildar numera ofta vidsträckta bestånd på stränderna av bäckar och åar. Blomkorgarna sitter i täta klasar på särskilda skott, som vissnar redan tidigt på våren. Först efter blomningen utvecklas de jättestora, rabarberlika bladen, vilkas form har givit växten dess botaniska namn – petasos var nämligen hos de gamla grekerna beteckningen på en stor hatt. Det är osäkert om benämningen pestskråp har uppkommit ur Petasites eller om den härrör från den medeltida användningen av växten som läkemedel – roten kokades i vin och förtärdes och magiskt skydd mot den fruktade pesten. Ett omslag av färska, krossade blad befordrar sårläkning.
Jordstammen har kramplösande egenskaper. Inom homeopatin framställs en tinktur av pestskråp som används mot olika typer av neuralgi. Nyligen gjorda undersökningar bekräftar att pestskråp är verksamt mot vissa magbesvär och störd gallsekretion.
Förekomst: Växer på vägkanter och fuktiga ställen vid dammar och åar upp till mellersta Dalarna och Hälsingland. Ursprungligen odlad och förvildad.
Kännetecken: En kraftig växt med upp till 1 m höga blad. Flerårig. Stjälk (endast på våren) ihålig, tjock, rödaktig, täckt med rostfärgade lansettformade fjäll. Blad utgår från jordstammen och kan bli över en halv meter breda. De liknar till formen hästhovens blad, är taggiga i kanten, i början gråludna undertill. Bladskaft längsfårat, på ovansidan med en ränna. Blommor rosa till violetta (maj), små, rörformade, i korgar. Två byggare. Frukt försedd med vit hårkrans. Jordstam grov, rötter långa och ogrenade. Jordstammens doft sötaktig, bladskaftets stinkande. Smak bitter.
Använda växtdelar: Rot, färska blad.
Innehållsämnen: Petasin (angelikasyraester av petasol), S-petasin, seskviterpenlaktonerna petasolid A och B, S-petasolid.
Medicinsk verkan: Kramplösande, urin- och svettdrivande, sårläkande.
Användning: Invärtes vid gallvägsbesvär, magtarm-kolik. Utvärtes som sårmedel (blad).
Så om någon är sugen på torkad rot eller färska blad av denna lätt giftiga växt är det bara att hojta till! I sommar planerar vi en storrensning i beståndet. Ska dock forska vidare lite, eftersom det verkar finnas en del källor som anser att den binder mycket vätska, vilket är precis vad vi behöver där den står nu, på den sumpiga marken mellan Torpstugan och Ryggåsstugan.
Längtar till landet!
Inte en enda gång har vi lyckats ta oss ut till husen sen snön föll... Förhoppningsvis ska det snart bli både tid att åka dit, och så ska jag komma mig för att ringa och förvarna så vi får plogat. Senaste nytt på renoveringsfronten är tankar på att riva stora huset och istället bygga ett nytt hus, med planlösning som passar oss bättre. Sannolikt sparar vi dessutom både tid och pengar på det, jämfört med om vi skulle renovera. Troligen går mycket av timret att återanvända i ett nytt hus också!
Chili!
I den allmänna uppdateringstorkan har ni ju inte fått höra de stora nyheterna om vår skörd! Tomaterna gick ju som väntat inte så himla bra... Ett par centimeterstora små godingar, och jag har avundsjukt följt vännernas mer lyckade odlingar. Däremot har vi, sedan de överlvande växterna fick flytta tillbaka till stan, fått väldigt mycket väldigt stark chili, som jag har lyckats ta väldigt suddiga bilder på! Vansinnigt roligt! Vi funderar på om inte en del av den ska hamna i oljeflaskor för senare bruk. Mums!
Skördetid
Igår tog vi en tur ut till gården för att inventera grödorna (och för att det var dags att storhandla). I kyl och frys fanns en hel del kvar som vi inte kommer äta där ute, och i jorden fanns potatis, rödbetor, gräslök och en mynta som fullständigt exploderat sen vi stack ner den i odlingslådan efter midsommar. Lökarna behöver några veckor till på sig, och varken tomaten eller chilin har kommit längre än till blomning. Håll tummarna för att frosten kommer sent i år!
Rödbetorna är stora och fina, liksom potatisen...
... men vad morötterna haft för sig kan man undra!
Min favorit är denna lite mer blygsamma individ.
Fick också med några äpplen hem, de ska förhoppningsvis vara fina inuti och bli en smarrig paj i helgen. Mums!
Fler husdjur
Förutom de hundratusentals små grodorna och paddorna (som fortfarande i helgen inte hade lämnat gräsmattan), och de tjattrande fladdermössen som flyttar runt under olika tak och brädor, har vi som bekant även andra raringar hos oss.
I min farfars växthus fanns när jag var liten alltid massor av grodor. Eftersom allt är lite större och häftigare i Östergötland än i Småland har vi istället haft denna Väktare av Vitlöken
Gräsmattan myllrar inte bara av smått, flera gånger om dagen ser man även sådana här bettlösa skönheter i olika storlek.
Jordkällaren kryllar av obehagliga åttebeningar, och inte tycker vi det ser ut som vanliga husspindlar, de är säkert dödligt giftiga! Morrar gör de i alla fall när man ska in där... Spindeln på bilden var i verkligheten stor som en handflata. Nästan helt ärligt.
Som tur är finns det sötare djur precis utanför jordkällaren. Ser ni henne?
Så här låg hon och blängde nån halvtimme när hon tyckte vi stod och tittade för mycket på hennes favoritsten
Lill-snok däremot tycker den här platsen är bekvämare, ovanför dörren till jordkällaren.
Nog med fobi-djur, tillbaka till dem med ett mer normalt antal ben! Titta en tån tööööt!
För att inte tala om hur vacker den ska bli som vuxen! Var helt säker på att det bara var skogsödlor vi hade, men är inte de här misstänkt lika sandödlor? Fantastiska är de hur som helst med sina små fingrar och tår.
Gräsmattan myllrar inte bara av smått, flera gånger om dagen ser man även sådana här bettlösa skönheter i olika storlek.
Jordkällaren kryllar av obehagliga åttebeningar, och inte tycker vi det ser ut som vanliga husspindlar, de är säkert dödligt giftiga! Morrar gör de i alla fall när man ska in där... Spindeln på bilden var i verkligheten stor som en handflata. Nästan helt ärligt.
Som tur är finns det sötare djur precis utanför jordkällaren. Ser ni henne?
Så här låg hon och blängde nån halvtimme när hon tyckte vi stod och tittade för mycket på hennes favoritsten
Lill-snok däremot tycker den här platsen är bekvämare, ovanför dörren till jordkällaren.
Nog med fobi-djur, tillbaka till dem med ett mer normalt antal ben! Titta en tån tööööt!
För att inte tala om hur vacker den ska bli som vuxen! Var helt säker på att det bara var skogsödlor vi hade, men är inte de här misstänkt lika sandödlor? Fantastiska är de hur som helst med sina små fingrar och tår.
Byte av base camp
Plötsligt gick sommaren mot sitt slut, och det blev dags att flytta in till stan. Riktigt konstigt och lite sorgligt kändes det att plocka ner paviljongen, packa hem kläderna och rensa i skafferiet. En hel del blev dock kvar i kyl och frys, så än har vi inte gett upp hoppet om fina helger och kvällar där ute. Höst i skogen, när dagen avslutas framför brasan är ju verkligen inte fy skam! Eventuellt kommer det också finnas att göra på grannens hästgård om det blir långtråkigt i lägenheten.
En väldigt fin sommar har det i alla fall varit!
Tiden flyger!
Nu är vi inne i stan en kortis, och jag hade stora planer för blogguppdatering. Dessvärre har jag fått lägga ett par timmar på uppdatering av dator och iTunes, och sen överföring och sortering av bilder. Många av bilderna föreställde knoppande blommor och gröna bär, men det är ju redan överspelat (och i en del fall överblommat). Det blir således lite blandad bildbomb. Håll tillgodo.
Tre uppgraderingar av godset, eller framför allt Torpstugan, har genomförts hittills i juli
För det första har det kommit uppp gardiner. No more filtar framför fönstren, yay! Mörkblåa, ljushämmande, i stora rummet där vi fortfarande sover (projekt sovrum blir väl klart lagom till vintern när det är för kallt att vara där uppe...), och de i köket är pinsamt välmatchade med gammalfarmors linnehanddukar. Nåja, det är väl så det ska vara på landet!
Tre uppgraderingar av godset, eller framför allt Torpstugan, har genomförts hittills i juli
För det första har det kommit uppp gardiner. No more filtar framför fönstren, yay! Mörkblåa, ljushämmande, i stora rummet där vi fortfarande sover (projekt sovrum blir väl klart lagom till vintern när det är för kallt att vara där uppe...), och de i köket är pinsamt välmatchade med gammalfarmors linnehanddukar. Nåja, det är väl så det ska vara på landet!
För det andra har vi äntligen tagit tag i att byta glödlampa i lyktan på gården (ni vet, den som hade mössa i vintras)
För det tredje så har vi målat tre av Torpstugans väggar! Hurra hurra!
Huset blir så fint, så fint!
Utöver denna ljuva treenighet har vi också haft nöjet att träffa på nya husdjur. Plötsligt en dag kokade gräsmattan av miljoner (minst) små grodor och paddor. Fantastiskt söta!
Och så sent som idag hördes pipen av dessa små raringar
som oartigt nobbar sin fina holk för att istället bo bakom den uppställda fönsterluckan.
Midsommar!
Årets firande blev det mest traditionstyngda på många år, tack vare våra fina gäster! Får man finfrämmat från Slovakien och USA är det minsann bäst att ta i från tårna med denna den svenskaste av storhelger.
Kusinis stod för fantastisk silltårta med och utan sill...
... det dansades som små grodor och glada spelemän kring lövad stång...
... och vi mötte soluppgången utomhus.
Tack vännerna för att ni kom, välkomna tillbaka!
Djurgården!
Oj, så många husdjur vi har! Inte nog med spindlarna i källaren, myggen i gölarna och hästarna på granngården, nu har vi upptäckt ytterligare sötnosar på ägorna. För det första kryllar det av av kopparödlor i olika storlekar, och vi jublar förtjust varje gång en ringlar förbi. Vid det lilla märkliga huset bakom torpstugan håller skogsödlor till. Vi har sett två olika storlekar än så länge. Här nere är den stora på bild, drygt 10 cm från nos till svansspets.
Idag när trimmern var ute och motionerades störde vi en stackars snok som upprört ringlade in under huset. Där bor den bra, och gör säkert nytta som musjägare. En annan varelse vi störde var denna helt otroliga padda som gömde sig i en grop medan trimmern drog förbi, och sedan kravlade sig ut från tomten.
Det är svårt att visa hur STOR den var, eftersom den var blyg, men jämför med trimmerhuvudet och störarna i gördesgården så får ni ett hum om det. (Trimmern är alltså avstängd på bilden nedan, och bara med för att visa storleken. Vi jagade inte ut stackarn!)
I en av gölpölarna bor en groda (för inte hoppar väl paddor ner och gömmer sig i vattnet när man kommer?). Två dagar i rad har den siktats, så förhopppningsvis är den tämnligen bofast hos oss. Undrar om den vill ha rengjort i badkaret, eller om den gillar geggan?
Kampen mot myggorna
På Gölsgårdens mark finns, som namnet antyder, en del små vatten. Trevligt på många sätt, men också otrevligt då myggen har dessa som barnkammare. Det blir Mycket Myggigt. Paviljongen är ett försök för oss att förlika oss med naturen, men vi känner att det bästa vore att försöka begränsa blodsugarna. Efter att ha kollat runt på nätet har vi förstått att det mest effektiva är att slå ut lite diesel i vattnet. Känns sådär bra. Som andra alternativ finns att locka till sig myggätare, och då framför allt fladdermöss som tydligen kan sätta i sig 5 000 myggor på en kväll. Eftersom fladdermöss är bland det vackraste vi har är det nu detta vi satsat på, och idag har första fladdermusholken byggts och monterats upp. Håll tummarna nu att de förstår hur gött det är att bo hos oss!
Allt växer tills det hejdas
Vi tyckte det såg lite glest ut på tomten, så nu har tre nya skapelser fått ta plats.
Ett växthus för våra rangliga tomater...
... en myggfri paviljong i kvällssolen...
... och en kompost (som vi snabbt fyllt upp).
Potatisen har blivit rejält stor och blomknopparna börjar synas. Kommer vi kunna äta till midsommar? Spänningen är oliiidlig!
Rädisorna är avsmakade. Rejält stora och riktigt starka. Mums! Fler kommer bli klara till midsommar.
Trimmern har fått jobba också, och bakom all knähög kirskål och brännässlor hittade vi en rosbuske som blommar vitt. Underbart!
Bland ogräset uppe vid stora huset blommar pioner för sig själva...
... och av fina vänner fick vi en vit pion att ha närmre torpstugan.
Från finis kusinis har en rejäl jordgubbsplanta kommit, och i naturen upptäcktes nyss årets första smultron
Ett växthus för våra rangliga tomater...
... en myggfri paviljong i kvällssolen...
... och en kompost (som vi snabbt fyllt upp).
Potatisen har blivit rejält stor och blomknopparna börjar synas. Kommer vi kunna äta till midsommar? Spänningen är oliiidlig!
Rädisorna är avsmakade. Rejält stora och riktigt starka. Mums! Fler kommer bli klara till midsommar.
Trimmern har fått jobba också, och bakom all knähög kirskål och brännässlor hittade vi en rosbuske som blommar vitt. Underbart!
Bland ogräset uppe vid stora huset blommar pioner för sig själva...
... och av fina vänner fick vi en vit pion att ha närmre torpstugan.
Från finis kusinis har en rejäl jordgubbsplanta kommit, och i naturen upptäcktes nyss årets första smultron
Nationaldagshelgen
Nationaldagshelgen uppmärksammades som sig bör ute i naturen. Projekt stenparti inleddes då vi upptäckte en "mur", eller kanske snarare stödkant till vägen som går över tomten. Det kommer bli fantastiskt fint när den är framtagen i ljuset. Sten är så vackert!
Potatisen började visa sig under täcket.
Ellos-fynd! Den ska jag sitta och drälla i många stunder i sommar!
Aklejorna frodas, både vid duschen och framför torpstugan. Underbart! Jag har alltid tyckt de ser ut som kärleksfulla duvor...
Ser ni busken som kommer ge oss svarta vinbär? SAFT!!! Bakom den finns två mindre buskar med röda vinbär. Mumma!
Potatisen började visa sig under täcket.
Ellos-fynd! Den ska jag sitta och drälla i många stunder i sommar!
Aklejorna frodas, både vid duschen och framför torpstugan. Underbart! Jag har alltid tyckt de ser ut som kärleksfulla duvor...
Ser ni busken som kommer ge oss svarta vinbär? SAFT!!! Bakom den finns två mindre buskar med röda vinbär. Mumma!
