Jo, det var en sak till!

Kommer ni ihåg den här mystiska växten?



Det är inte rabarber, och till slut gissade jag ju på Bergenia. Nu har mysteriet nått sin lösning, tack vare kusin-farmor Carla. Det rör sig om Pestskråp!



Enligt Alternativmedicin.se gäller följande om vår på Gölsgården väl utbredda vän:

Petasites hybridus (L.) Gaertn.

Pestilensrot, pestilleört

KORGBLOMMIGA VÄXTER

Asteraceae (Compositae)

Pestskråp infördes av munkarna till Sverige som läkeväxt under 1300-talet, digerdödens århundrade. Den bildar numera ofta vidsträckta bestånd på stränderna av bäckar och åar. Blomkorgarna sitter i täta klasar på särskilda skott, som vissnar redan tidigt på våren. Först efter blomningen utvecklas de jättestora, rabarberlika bladen, vilkas form har givit växten dess botaniska namn – petasos var nämligen hos de gamla grekerna beteckningen på en stor hatt. Det är osäkert om benämningen pestskråp har uppkommit ur Petasites eller om den härrör från den medeltida användningen av växten som läkemedel – roten kokades i vin och förtärdes och magiskt skydd mot den fruktade pesten. Ett omslag av färska, krossade blad befordrar sårläkning.

Jordstammen har kramplösande egenskaper. Inom homeopatin framställs en tinktur av pestskråp som används mot olika typer av neuralgi. Nyligen gjorda undersökningar bekräftar att pestskråp är verksamt mot vissa magbesvär och störd gallsekretion.

Förekomst: Växer på vägkanter och fuktiga ställen vid dammar och åar upp till mellersta Dalarna och Hälsingland. Ursprungligen odlad och förvildad.

Kännetecken: En kraftig växt med upp till 1 m höga blad. Flerårig. Stjälk (endast på våren) ihålig, tjock, rödaktig, täckt med rostfärgade lansettformade fjäll. Blad utgår från jordstammen och kan bli över en halv meter breda. De liknar till formen hästhovens blad, är taggiga i kanten, i början gråludna undertill. Bladskaft längsfårat, på ovansidan med en ränna. Blommor rosa till violetta (maj), små, rörformade, i korgar. Två byggare. Frukt försedd med vit hårkrans. Jordstam grov, rötter långa och ogrenade. Jordstammens doft sötaktig, bladskaftets stinkande. Smak bitter.

Använda växtdelar: Rot, färska blad.

Innehållsämnen: Petasin (angelikasyraester av petasol), S-petasin, seskviterpenlaktonerna petasolid A och B, S-petasolid.

Medicinsk verkan: Kramplösande, urin- och svettdrivande, sårläkande.

Användning: Invärtes vid gallvägsbesvär, magtarm-kolik. Utvärtes som sårmedel (blad).

 


Så om någon är sugen på torkad rot eller färska blad av denna lätt giftiga växt är det bara att hojta till! I sommar planerar vi en storrensning i beståndet. Ska dock forska vidare lite, eftersom det verkar finnas en del källor som anser att den binder mycket vätska, vilket är precis vad vi behöver där den står nu, på den sumpiga marken mellan Torpstugan och Ryggåsstugan.

BILDBOMB!

Förra veckan ringde en av våra goa grannar och undrade var vi var. Han hade plogat så vi skulle kunna komma ut och titta till husen och prata lite strunt. I söndags åkte vi därför återigen ut till Gölsgården som annars fått klara sig utan oss under vintern.


Ser ni den lilla smältvattenbäcken?






I korgen låg i höstas "skräpäpplen" som rådjuren snaskade i sig utan att eventuella råttor och grisar kom åt. Nu blev det en station för fågelmat istället.




Många av våra träd har tagit stryk av all snö och blåst. Här är det äppelträd som vi beskar kraftigt i höstas. Det får bli en vända till med sågen innan saven stiger.




Den stora vinbärsbusken ser inte heller pigg ut, men ska enligt uppgift vara seg och resa sig igen till våren.

 

 

Enarna verkar ha knäckts. Det råder delade meningar om ifall det var bra eller dåligt.

 

 

 

Även syrén och björk har böjt sig för vintern.

 

 

 

Komposten har också den fått sig en törn.

 




Inne i köket håller vätten och mucklorna ställningarna!




Mössen har hållt sig lugna sen vi satte in pip-skrämmaren, men dammsugaren är tydligen smarrig!




Strumptork




Mormors ljusstake som jag fick med mig efter senaste besöket hos henne. Så fin!




En del höll sig inne med hästtidningar...



...medan andra var ute och pysslade ihop fler matstationer till småfåglarna.





Hej då husen, vi ses om några veckor!


Längtar till landet!

Inte en enda gång har vi lyckats ta oss ut till husen sen snön föll... Förhoppningsvis ska det snart bli både tid att åka dit, och så ska jag komma mig för att ringa och förvarna så vi får plogat. Senaste nytt på renoveringsfronten är tankar på att riva stora huset och istället bygga ett nytt hus, med planlösning som passar oss bättre. Sannolikt sparar vi dessutom både tid och pengar på det, jämfört med om vi skulle renovera. Troligen går mycket av timret att återanvända i ett nytt hus också!










RSS 2.0