Skördetid
Igår tog vi en tur ut till gården för att inventera grödorna (och för att det var dags att storhandla). I kyl och frys fanns en hel del kvar som vi inte kommer äta där ute, och i jorden fanns potatis, rödbetor, gräslök och en mynta som fullständigt exploderat sen vi stack ner den i odlingslådan efter midsommar. Lökarna behöver några veckor till på sig, och varken tomaten eller chilin har kommit längre än till blomning. Håll tummarna för att frosten kommer sent i år!
Rödbetorna är stora och fina, liksom potatisen...
... men vad morötterna haft för sig kan man undra!
Min favorit är denna lite mer blygsamma individ.
Fick också med några äpplen hem, de ska förhoppningsvis vara fina inuti och bli en smarrig paj i helgen. Mums!
Men Muminmamman sa med kraft:
Vi dricker hädanefter saft!
Det är fasligt tråkigt att plocka vinbär, men har man världens största buske svarta så förpliktigar det! Och saft är ju väldigt gott, så det var bara att plocka fram lämpligt recept och sätta igång. Det recept jag använde har försvunnit cyberrymden, men det var extremt basic.
Vinbär (röda, svarta eller blandat) kokas i stor kastrull ihop med vatten så det täcker bären.
När bären kokat sönder (efter ungefär en halvtimme) mosade jag dem med en slev så det sista rann ut.
Sen var det bara att lämna geggan åt sitt öde i silduk över annat kärl tills det runnit klart, det tog också en dryg halvtimme - timme. Eller rättare sagt, det tog en tur till stallet och tillbaka.
När det runnit klart (och jag var tillbaka i hemmet) mätte jag upp hur mycket det blivit avrunnet, slängde bärgeggan på komposten och kokade saften igen ihop med 3-4 dl socker/liter saft. Skummade av (varför ska man göra det?) och när det svalnat rörde jag ner en liiiten skvätt atamon.
Slog upp på varma flaskor och lät svalna.
Och sen lärde jag mig spännande fakta om "nymogna" bär och pektin.
När saften skulle hällas ur så satt den fast för den var...
... gelé!
... gelé!
Nåja, det ska enligt mer erfarna husmödrar bara vara att värma upp flaskan så kan jag slå över gelésaften på burkar och smarra till maten. Resten av flarrorna blev det dessutom rinnande saft av, så det känns inte så snopet. Även familjen Kokos på Vägstorpet kom och hjälpte till att ta rätt på bären. hur deras kok gick förtäljer dock inte historien.
Fler husdjur
Förutom de hundratusentals små grodorna och paddorna (som fortfarande i helgen inte hade lämnat gräsmattan), och de tjattrande fladdermössen som flyttar runt under olika tak och brädor, har vi som bekant även andra raringar hos oss.
I min farfars växthus fanns när jag var liten alltid massor av grodor. Eftersom allt är lite större och häftigare i Östergötland än i Småland har vi istället haft denna Väktare av Vitlöken
Gräsmattan myllrar inte bara av smått, flera gånger om dagen ser man även sådana här bettlösa skönheter i olika storlek.
Jordkällaren kryllar av obehagliga åttebeningar, och inte tycker vi det ser ut som vanliga husspindlar, de är säkert dödligt giftiga! Morrar gör de i alla fall när man ska in där... Spindeln på bilden var i verkligheten stor som en handflata. Nästan helt ärligt.
Som tur är finns det sötare djur precis utanför jordkällaren. Ser ni henne?
Så här låg hon och blängde nån halvtimme när hon tyckte vi stod och tittade för mycket på hennes favoritsten
Lill-snok däremot tycker den här platsen är bekvämare, ovanför dörren till jordkällaren.
Nog med fobi-djur, tillbaka till dem med ett mer normalt antal ben! Titta en tån tööööt!
För att inte tala om hur vacker den ska bli som vuxen! Var helt säker på att det bara var skogsödlor vi hade, men är inte de här misstänkt lika sandödlor? Fantastiska är de hur som helst med sina små fingrar och tår.
Gräsmattan myllrar inte bara av smått, flera gånger om dagen ser man även sådana här bettlösa skönheter i olika storlek.
Jordkällaren kryllar av obehagliga åttebeningar, och inte tycker vi det ser ut som vanliga husspindlar, de är säkert dödligt giftiga! Morrar gör de i alla fall när man ska in där... Spindeln på bilden var i verkligheten stor som en handflata. Nästan helt ärligt.
Som tur är finns det sötare djur precis utanför jordkällaren. Ser ni henne?
Så här låg hon och blängde nån halvtimme när hon tyckte vi stod och tittade för mycket på hennes favoritsten
Lill-snok däremot tycker den här platsen är bekvämare, ovanför dörren till jordkällaren.
Nog med fobi-djur, tillbaka till dem med ett mer normalt antal ben! Titta en tån tööööt!
För att inte tala om hur vacker den ska bli som vuxen! Var helt säker på att det bara var skogsödlor vi hade, men är inte de här misstänkt lika sandödlor? Fantastiska är de hur som helst med sina små fingrar och tår.
Byte av base camp
Plötsligt gick sommaren mot sitt slut, och det blev dags att flytta in till stan. Riktigt konstigt och lite sorgligt kändes det att plocka ner paviljongen, packa hem kläderna och rensa i skafferiet. En hel del blev dock kvar i kyl och frys, så än har vi inte gett upp hoppet om fina helger och kvällar där ute. Höst i skogen, när dagen avslutas framför brasan är ju verkligen inte fy skam! Eventuellt kommer det också finnas att göra på grannens hästgård om det blir långtråkigt i lägenheten.
En väldigt fin sommar har det i alla fall varit!
